För någon månad sedan bestämde jag och Rebecca att vi skulle göra våra egna julkort. Igår var vi på stan och inhandlade allt möjligt smått och gott på Panduro, Akademibokhandeln och Lagerhaus. Och idag var det den stora pysseldagen. Rebecca hade bakat hela förmiddagen så jag blev bjuden på massa smaskigt. Lussebullar, pepparkakor och knäck. Och så julmust förstås. Vi satte på julmusiken och satte igång klippandet, klistrandet och knåpandet. Åh, det är så kul! Plötsligt hade det gått nästan 5 timmar. Och jag skulle lätt kunna sitta fem timmar till.

Nybakat och gott gott gott.





Julkort i mängder.



     
     

Några av mina vackra verk. Vilket är din favorit? Klicka på bilderna för att se dem i större format.

För några dagar sedan var Carl och jag nere i förrådet och letade julsaker. Det är väl konstigt hur mycket saker man hittar som man helt glömt bort? Ibland blir det positiva överraskningar och ibland undrar man hur man tänkte egntligen. Men, i vilket fall så hittade vi inte riktigt vad vi tänkt. Så idag har vi varit inne i stan och handlat lite. Det blev en vit adventsstjärna i papper och en ljusslinga med söta små pärllampor. Båda från Åhléns som hade 30% på allt sådant. Nu sitter vi här och inväntar julstämmningen...

Jag hade tänkt spara shoppingen tills imorgon, men så av en händelse så sprang på dessa finingar. 349 riksdaler på Din sko. Och ni som känner mig, ni vet. Jag kan liksom inte låta bli. Carl tyckte att de var förskräckliga. Han skakade på huvudet och rynkade på näsan (men han har ju ändå ingen koll). Och till er som tänkte fråga om jag verkligen behöver ett par skor till - man kan ALDRIG ha för många skor!

 

Imorgon är det inte fredag. Men det känns liksom lite som det. Så jag är förvirrad. För att inte tala om hur förvirrad jag kommer vara imorgon när jag vaknar. Det kommer ju vara torsdag. Ja, ni fattar. Hela veckan har känts ovanligt lång. Och det är ju konstigt, för den har ju varit precis lika lång som alla andra veckor. Eller ja, inte än då. Men den kommer ju bli. När den är färdig. Just nu är spaghettin färdig.

För en gångs skull är det inte jag som är konstig. Det är han. Varje morgon sjunger han på en ny låt när han rakar sig. Och då tänker man ju att det kanske borde vara någon låt som han hört på radion eller tv. Någon ganska ny låt. Men icke. För ett tag sedan var något om fantomen utan kläder. Igår var det Lady Marmelade. Ni vet, giuchie giuchie ya ya da da, giuchie giuchie ya ya here, mocca choca lata ya ya.... Men idag tar priset. Han sjöng Lasse Stefanz! LASSE STEFANZ! Herre min gud. Och tro nu inte att jag visste att det var just de som sjöng den låten han trallade på. Nä, jag fick googla. Du försvann som en vind, tårar föll från min kind (sen kommer egentligen: kvar fanns ingenting) men Carl sjöng: och jag förstod ingenting. Och det ska ni veta. Att det gjorde inte jag heller.

Jag är trött. Det har varit en lång dag idag. 12 timmar på jobbet. Men egentligen är det nog inte därför jag är trött. Jag är trött på grund av alla negativa tankar som finns i mig och omkring mig. Det går åt alldeles för mycket energi i våra liv till att klaga. För att inte tala om hur mycket tid det tar. Tid som man istället borde lägga på att ta tag i det som man inte är nöjd med. Se problemet som en utmaning. Visa att det går att lösa! Jag blir galen på människor som inte kan släppa taget om det som varit och istället lägga energin på det som är nu. Det som komma skall. Se en ljusning (här skulle jag egentligen vilja lägga in en svordom som börjar, för i h....)! En människas negativa energi påverkar alla runt omkring, alldeles för mycket. En person kan dra ner 10 personer till. Det är galet. Jag ska inte påstå att jag alltid är positiv. För det är jag verkligen inte, speciellt inte när det gäller mig själv och mitt inre. Men jag försöker, och lovar att försöka ännu mer. Och jag lär mig varje gång jag tar tag i ett problem. Ibland är det så jobbigt att jag vill ge upp, men aldrig i livet. Oftast så är det faktiskt så mycket lättare än vad jag trott. För att inte tala om hur skönt det känns när det är ur världen. Så, kom ihåg att peppa varandra. Låt ingen ge upp. Tänk efter. Som min kloka pappa brukar säga: Se inte problemet - se möjligheterna!

Här är han. Han som får mitt hjärta att le. Han som alltid tar hand om mig och tryggt håller min hand. Här är han. Han som har det härligaste leendet och de snällaste ögonen. Här är han. Den finaste pojken i världen. Han som är kärleken som fyller hela mig, mitt hjärta, mitt allt. Här är han. Han som vet allt om mig och ändå älskar mig precis så som jag är. Här är han. Mannen i mitt liv. Han som jag älskar mest av allt. Här är Carl.