Vi började dagen med frukost på restaurangen The Barking Dog som ligger precis intill hotellet. Det är inte alltid det lättaste att förstå vad det som står på menyn. Så, jag gick helt enkelt på vad jag tyckte lät gott (som sagt, utan att riktigt veta vad det var). Det stod något med oat och fresh fruit. Smaskens tyckte jag! Jag borde fattat misstankar när servitrisen kollade väldigt konstigt på mig när jag beställde yoghurt till. För gissa vad jag fick in? GRÖT! Och jag tycker verkligen INTE om gröt. Men jag åt jordgubbarna och blåbären i alla fall och de var mumma! Även Jenny fick en lite överraskning när hennes frukost kom in. En stor tallrik müsli. Bara müsli. Haha. Helkonstigt! Fast den var jättegod och passade väldigt bra till yoghurten. Carl och Emil åt självklart pannkakor.

Efter frukosten begav vi oss mot Empire State Building. På vägen dit kändes det som att man kollade mer upp i luften än på gatan där man gick. Många höga hus finns det! Vi hade tur för det var väldigt lite folk när vi kom fram. Först fick man gå igenom en säkerhetskontroll, som på en flygplats ungefär. Sen fick man ställa sig i kö till biljettkassan och sen i kö till hissen. Hissen åkte 80 våningar på mindre än en minut. Jag fick till och med lock för öronen! Sen fick man ta en annan hiss de 6 sista våningarna, innan man klev ut på observationsdäcket på 86:e våningen. Ojojoj, vilken utsikt! Och fy fan rent ut sagt så kallt. Jag höll på att förfrysa både det ena och det andra. Kändes nästan lite overkligt att stå där upp och se ut över Manhattan. Vi såg Frihetsgudinnan. Chrysler Building, Central Park, Hudson river, Brooklyn Bridge och ja, massa annat.

Efter Empire hoppade vi in i en av alla gula taxibilar och tog oss upp till Central Park. Tror inte riktigt jag förstått hur stor den är, men när man såg den uppe ifrån observationsdäcket fick man en bättre bild. Vi strosade omkring och kollade på hästvagnarna, människorna som åkte skridskor på isbanan som Donald Trump rustat upp, John Lennons minnesplats Strawberry Fields och sjön där paren guppar omkring i små roddbåtar i alla kärleksfilmer från New York. Carl och Emil var självklart tvunga att testa på hur det var att jogga i parken. Dessutom hittade Carl oväntat nog  Pippi Långsstrumps sockerdricksträd.


                                                     

Vi käkade lunch på ett ställe i Upper East Side innan vi gick in på American Museum of Natural History. Herrejissus så stort! Lite kul att gå omkring och kolla på alla uppstoppade djur, dinosaurieskelett och Big bang teorier, men kanske inte riktig min grej. Fast gillar man naturvetenskap så kan jag tänka mig att det är rena drömmen att gå där titta, läsa och uppleva. Vi ägnande en bra stund att leta efter ädelstenen "The star of India". Jag hade förväntat en riktig blaffa, och insåg när Emil till slut hittade den med händerna uppsträckta i skyn och vrålandes "YES!" (den var typ 2 cm i diameter) att jag gått förbi den flera gånger. Sen letade vi även efter Pochahontas, Owen Wilson och någon president som de andra var väldigt måna om att finna, men som vi aldrig hittade. Som sagt, kul att ha sett hela grejen och har man rätta intresset så kan man säkert spendera en hel dag där och verkligen älska stället! 


                                       

Sen begav vi oss tillbaka mot hotellet. Trötta som vi var så sov vissa av oss en stund (läs jag) innan vi begav oss ut för att handla frukost till dagen efter. Yoghurtberoende som jag är försökte jag hitta någon som verkade god. Inte en enda fanns det som inte var low fat, fat free eller no sugar added. Inte konstigt att folk är feta här. De äter bara skit.

Sen blev det middag på en grekisk restaurang i närheten av hotellet. Helt ok, men ingen höjdare direkt. Efter det gick vi raka vägen hem och allihopa somnade ovaggade in på två röda.

        PS. Klicka på bilderna för att se dem i större format DS.

Idag har en människa sårat mig. Gjort mig så otroligt besviken. Någon som det kändes som jag hade gett en andra chans. Någon som hade alla möjligheter i världen att visa sig från sin bästa sida. Men som inte gjorde det. Hur många chanser kan man ge en människa? Och hur många chanser orkar man ge en människa?

Först blev jag så arg. Så arg att jag säkert sa en hel del onödiga svordomar och illa valda ord. Sen blev jag så himla ledsen. Och sorgsen. Nu känner jag mig mest tom. Tom på hopp. Men inte för mig själv. För jag vet vad jag har gjort. Jag vet vad jag kan. Och jag vet att jag har gjort något bra. Och egentligen är det väl det som spelar någon roll. Inte vad alla andra vet, tycker eller tänker. Jag hoppas bara att jag ska kunna ta det till mig. Få in det i mitt huvud.

Jag brukar alltid försöka leva efter mottot att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Kanske är det just därför jag har så svårt att förstå när någon handlar på ett sätt som inte finns i min världsbild. Och visst jag kanske är lite mer känslig, jag kanske tar saker hårdare. Jag kanske gör saker större än vad de är och jag kanske gnäller över småsaker ibland. MEN, kom för allt i världen inte och säg att det är för att jag är tjej. Jag vill inte höra det en enda gång till. INTE EN ENDA GÅNG TILL. Det är för att jag är en människa. En människa, kvinna som man. Stark som svag. För det spelar ingen roll. Ingen vill bli illa behandlad. Ingen vill att någon annan ska ta åt sig äran för det som du själv har slitit med.

Nu tänker jag lägga det här bakom mig. Och om ingen annan klappar mig på axeln. Då gör jag det själv.

Om två veckor åker vi till New York. NEW YORK! Det ska bli så spännande! Vi har skrivit långa listor på allt vi vill göra. Alla har vi våra måsten och önskningar. Mina är att åka SATC-turen, shoppa på Forever 21 och att köpa armband i Marc Jabocs butiken på Bleeker Street. Men mest av allt vill jag bara vara där, strosa runt och insupa atmosfären. Från NY åker vi raka vägen till Mexico. Först några dagar på fastlandet i Playa del Carmen och sedan ett par dagar på den lilla ön Isla Mujeres. Här ska det minsann solas, badas och njutas. 

Tänk, att inom fyra veckor från nu så kommer jag har upplevt staden som folk säger är den coolaste i hela världen. Och sen på det ett riktigt turkost hav för första gången i mitt liv. Kan det bli bättre? Och när vi kommer hem är det inte ens tre månader kvar tills det blir bröllop. Mitt eget bröllop! Vårt bröllop! Känns helt overkligt. Man kan säga att det händer en hel del i lilla fröken nilssons liv just nu. Behöver jag säga att jag längtar!

Låter det konstigt om jag säger att jag blir lugn av ljudet från diskmaskinen? Det där liksom lite dova blaskande ljudet. Och så får man en sån där härligt ren och varm känsla. Som att ta ett långt varmt bad. Eller ja, själva bilden av att göra det. För jag gillar det inte egentligen. Man blir ju så sjukt varm och får typ andnöd på grund av den tunga, tjocka, dimmiga badabadkarsluften. Så, det var kanske en dum liknelse. Men, som att diskas i en diskmaskin helt enkelt (med luckan öppen så att man inte känner sig instängd då såklart). Och tänk nu inte på en tvättmaskin. För jag tror verkligen inte att det skulle vara en trevlig upplevelse att åka runt runt runt tillsammans med massa skitiga kalsonger och svettiga strumpor. Fast nu kan man ju tro att jag föredrar att bada med matrester. Jag tänker mig nog mer en diskmaskin med bara mig i.

Aja, är det fortfarande någon som tycker det här låter konstigt? Jämför då med att Carl blir lugn av ljudet från min hårfön. Det ÄR konstigt.

Idag har jag varit arg. Arg så att jag skakat. Arg så att mitt hjärta slagit så fort att det känts som att det var på väg ut ur bröstkorgen (eller var fasen det nu sitter). Arg så att jag nästan glömt bort att andas. Arg så att jag faktiskt ville sparka, slå och skrika. Men jag höjde bara rösten lite. En stund. Känns inte så lämpligt att sparka sönder inredningen på jobbet eller skrika så att kunderna får skavsår i öronen. Det skulle nog inte uppskattats. Inte av någon alls faktiskt. Utom av mig själv då kanske. Fast jag hade säkert ångrat mig efteråt. Jag gör det ganska ofta. Eller nej, jag brukade göra det. Nu gör jag det inte alls lika ofta längre. Bara ibland. Aja, skitsamma, det var inte det som inlägget skulle handla om.

Jo, jag har varit arg. Jag är faktiskt fortfarande arg. Eller ilsk. Irriterad. Förbannad rent ut sagt. Fast det kanske är samma sak egentligen? I så fall så bjuder jag er på de synonymerna. Varsågoda - slit dem med hälsan! Det finns få saker som retar upp mig så mycket som negativa människor. Jag har säkert skrivit om det innan. Antagligen eftersom det får mig så upprörd. Det värsta är att det slutar alltid med att jag blir arg på mig själv för att jag låter mig påverkas. Jag vill vara en glad, lätt och positiv person. Säg för guds skull till mig om jag inte håller mig inom de ramarna. Det konstiga är ju att jag börjar klaga och bli negativ själv i just dessa situationer. Fast det är väl just därför jag blir så upprörd. Så, jag säger detta till alla negativa människor där ute (inklusive mig själv ibland då) - släpp taget om det som hänt! Fokusera på det som komma skall. Det finns inget som heter problem. Det finns lösningar. Och det heter UTMANINGAR! Glöm aldrig det.