Idag är jag ledig. Jag har lovat att plocka iordning på alla mina saker som ligger lite här och där i lägenheten. Jag har verkligen lovat. Men det är ju så tråkigt! Jag vill göra något roligt. Det bästa skulle vara om jag helt enkelt inte slängde mina grejer överallt från början, men det har liksom blivit en rutin. Kliva ur stövlarna i badrummet (varför är man alltid så kissnödig när man kommer innanför dörren?) slänga jackan i köket (snabbare att slänga den över en stol än att hänga upp den på en galge två meter därifrån och sen ska jag ju ändå ha den imorgon igen) och påsen med tomma matlådor i en hög innanför dörren (hade det bara varit 1 tom matlåda så kanske jag hade kunnat slänga ner den i en låda istället, men oftast är det typ 10 stycken i påsen, som då måste organiseras ner i kökslådan för att överhuvudtaget få plats där i. 10 lådor blir det eftersom Carl har sagt: Sofie, var är alla burkar? I skåpet på jobbet, säger jag då och sen tar jag med dem hem i den där påsen som hamnar på golvet innanför dörren). Och sen bara fortsätter det. Nästa dag - annan jacka på, alltså ny jacka på en stol i köket. Flera påsar innanför dörren - jag shoppar ju lite ibland också, inte så ofta, men det händer. Ja, det fortsätter och fortsätter tills Carl säger: Sofie, nu måste vi (DU!) skärpa oss. Okej, säger jag, men jag orkar inte just nu, jag vill titta på TV. Jag kan ta det när jag är ledig imorgon. Jag lovar. Och här sitter jag nu. Och tittar på TV.