Idag har jag varit arg. Arg så att jag skakat. Arg så att mitt hjärta slagit så fort att det känts som att det var på väg ut ur bröstkorgen (eller var fasen det nu sitter). Arg så att jag nästan glömt bort att andas. Arg så att jag faktiskt ville sparka, slå och skrika. Men jag höjde bara rösten lite. En stund. Känns inte så lämpligt att sparka sönder inredningen på jobbet eller skrika så att kunderna får skavsår i öronen. Det skulle nog inte uppskattats. Inte av någon alls faktiskt. Utom av mig själv då kanske. Fast jag hade säkert ångrat mig efteråt. Jag gör det ganska ofta. Eller nej, jag brukade göra det. Nu gör jag det inte alls lika ofta längre. Bara ibland. Aja, skitsamma, det var inte det som inlägget skulle handla om.

Jo, jag har varit arg. Jag är faktiskt fortfarande arg. Eller ilsk. Irriterad. Förbannad rent ut sagt. Fast det kanske är samma sak egentligen? I så fall så bjuder jag er på de synonymerna. Varsågoda - slit dem med hälsan! Det finns få saker som retar upp mig så mycket som negativa människor. Jag har säkert skrivit om det innan. Antagligen eftersom det får mig så upprörd. Det värsta är att det slutar alltid med att jag blir arg på mig själv för att jag låter mig påverkas. Jag vill vara en glad, lätt och positiv person. Säg för guds skull till mig om jag inte håller mig inom de ramarna. Det konstiga är ju att jag börjar klaga och bli negativ själv i just dessa situationer. Fast det är väl just därför jag blir så upprörd. Så, jag säger detta till alla negativa människor där ute (inklusive mig själv ibland då) - släpp taget om det som hänt! Fokusera på det som komma skall. Det finns inget som heter problem. Det finns lösningar. Och det heter UTMANINGAR! Glöm aldrig det.