Hur mycket är det värt att ge av sig själv för att få någon annan att vilja se att det faktiskt finns ett ljus i alla mörka horisonter? Jag vill att alla ska se ljuset. Jaga ljuset. Fånga ljuset. För det är lika mycket mitt som det är ditt.

Varje dag försöker jag gå in med en positiv inställning - idag ska bli en bra dag! Idag ska bli dagen då allt vänder, dagen då det äntligen kommer att kännas bra. Jag försöker och jag försöker, men ändå blir det bara fel. Någonstans kommer jag till en punkt där det börjar kännas som jag tappar bort mig själv. Att jag försöker ge så mycket av min egen energi att jag inte har någon kvar till mig själv. Jag känner mig så tom, så uppgiven, så besviken. Borta är den glada, den positiva, den lyckliga. Borta är det som är jag. Den som jag vill vara.


Men jag fick mig en knuff - du fixar det här. Flera knuffar. Och jag försökte igen. Ny dag - nya möjligheter. Knuff - nya tag - knuff - nya tag. Men samma trötta slut. Nästan varje dag. Nästan hela tiden. Samma energilösa Sofie kom hem på kvällen och bara satt där i soffan och orkade inte ens prata med han som satt i andra änden. Ville bara dra täcket över huvudet. Sova. Hoppas. Imorgon, då kommer den bra dagen. Och visst kommer de ibland. De vackra dagarna. De fria dagarna. Och tur är väl det. Tur är de att jag har den finaste pojken i världen, den bästa familjen och de mest underbara vänner.


Fast någonstans där inne så vet jag att det egentligen inte är tur. Jag vet att jag har förtjänat att ha alla de där fina människorna i mitt liv. Och kanske är det just det som håller mig precis över ytan. Det som får mig att vilja kämpa. Bara lite till. En röst inom mig säger - det är inte värt det Sofie, sluta. Men den andra rösten är starkare. Den säger försök, försök bara lite till - du klarar detta! Och även om rösten har varit så liten och så tyst på sista tiden. Som en viskning. Så kommer den alltid finnas där. Stark eller svag. Ändå alltid. ALLTID. Och så även hoppet om att de bra dagarna som fanns där innan, ska komma tillbaka. Komma tillbaka med besked!


Vilka vill kämpa med mig?


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag gör det!! jag kämpar som en galning...

känner samma, två älskande i varsin del av soffan.

Men det vänder, våren é här..

Har letat som en tok, när är giftemålsdatumet? är det i påskhelgen, eller har jag hittat på det själv?



Stor Kram

2009-04-07 @ 20:00:50
Postat av: Sofie

Svar till Anonym: Det verkar trots allt som att det finns en hel del av oss som kämpar som galningar. Och det är ju superbra! Ju fler vi är, desto bättre blir det! Bröllopet är 6:e juni. Kram på dig också, vem du nu än är.

2009-04-07 @ 22:09:52
URL: http://lillafrokennilsson.blogg.se/
Postat av: Michaela

Tänker på dig..

2009-04-07 @ 22:49:38
Postat av: Malin madsen

Jag kämpar med dig sofie....

Bamse Kramar

2009-04-07 @ 22:53:24
Postat av: Aleksandra

jag är med dig och kämpar, varje sekund, så gott det går. Det är svårt ibland dock..



Kul med ett inlägg:)

2009-04-08 @ 12:13:07
URL: http://poweroflove.blogg.se/
Postat av: Sabina

Jag vill kämpa med dig fina Sofie! Och min famn finns alltid här precis som din fanns för mig när jag inte orkade mer. Tänker på dig.

2009-04-08 @ 12:35:33
Postat av: Rebecca

Jag finns här för dig Sofie och kämpar gärna med dig! Om du vill prata, ha en kram eller bara hitta på något så säg bara till. :)



Ska vi styra upp en dejt nästa vecka? För du åker hem över påsk va?! Jag kan typ alla dagar.



Tänker på dig och ser fram emot tills vi ses!



Kramkram

Rebecca

2009-04-08 @ 16:37:54
URL: http://rebeccasfood.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Vi designar gärna din blogg!
 

Trackback
RSS 2.0