"Kvinnornas ö"  som den så fint heter, är bara 8 km lång och 1 km bred. En ganska liten ö med andra ord. När vi  kom fram bestämde vi oss för att gå till hotellet. Vi visste ungefär var det låg, så vi tog våra stora resväskor och började gå. Men oj, det blev lite fel - vi hamnade på stranden! Men va fasen tänkte vi, vi kan väl lika gärna komma in bakvägen. Tyvärr är det ju inte så bra att rulla resväskor i sand så våra stora "muskulösa"  män fick helt enkelt bära dem. Jag kan säga att jag nästintill höll på att dö av skratt. Och detsamma gällde nog de som satt på strandrestaurangen. "Stupida turistas!"

                                         

När vi väl hade checkat in åkte vi upp på rummet, sjätte våningen av sju. Vilken utsikt! Och vilken lägenhet. Varsitt sovrum, det ena med TVÅ dubbelsängar! Sen ett kök med matbord och stolar samt soffa, fåtölj, fotpall och soffbord, två badum och en jättestor balkong. Vi la oss och vilade en stund och sen blev det ut för att kolla in vad den lilla staden hade att erbjuda. Den bestod av en huvudgata med några tvärgator (liten!). På dessa låg restauranger, barer och krimskramsbutiker. Åt en jättegod lasange på en italiensk restaurang och strosade omkring lite.

De två första dagarna här på ön låg vi på Playa Norte, stranden nedanför hotellet. Plöjde böcker, drack vatten och åt glass var väl ungefär vad vi hade på dagschemat. Tredje dagen besämde vi oss för utflykt! Och gissa med vilket färdmedel? Jo, golfbil! För det är faktiskt så att här på ön består den mesta trafiken, förutom en hel del röda taxibilar och en och annan vanlig bil, av just golfbilar. På tal om färdmedel så började jag räkna efter hur många vi åkt under semestern, 12 stycken! (bil, flyg, tåg, tunnelbana, taxi, färja, cykel, minibuss, jeep, buss, båt, och golfbil) Tillbaka till utflykten. Vi bestämde oss för att köra runt hela ön för att se om vi hittade något trevlig ställe. Den västra delen av ön består till en början av fina sandstränder, sedan kommer man till ett naturreservat med väldigt fin natur och riktigt turkost vatten. Den södra udden, Punta Sur, var det klippor med mycket vind och stora vågor. Östkusten möter öppet hav, så även där var det klippigt med höga vågor. Om man räknar bort pauserna så tog det nog inte ens en timme att köra runt den lilla ön. Och vet ni va? Jag körde nästan hela östra sidan av ön! Förutom att jag höll på att backa på en liten unge vid starten så gick det bra tycker jag. Fast mina passagerare såg lite nervösa ut, trots att jag förvarnade varje farthinder (det finns väldigt många sådana här) med att skrika GUPP!

                          

Vi stannade och käkade lunch på en strand som hette Playa Lancheros. Hamnade brevid ett gäng högljudda amerikaner i våra föräldrars ålder (pappa lova att du aldrig gör en hennatatuering av en ful tjock haj med huggtänder på din vänsterarm, inte på din högerarm heller för den delen). Efter det begav vi oss ut på ännu ett varv på ön för att hitta någon mysig strand. Vi körde ner på en liten väg där det stod Playa Gaviato, men det kändes som vi hamnade i någons trädgård. Det fanns några solstolaroch det var handfull människor där. Vi bestämde oos för att kolla stranden intill. Där stod det PRIVADO. Men va fasen, inte en kotte synes till. Trodde vi. Men plötsligt tittade en liten mexicansk gubbe fram bland palmbladen och sa att han vill ha 100 pesos för solstolarna. Vi gav honom pengarna, men om han lurade oss eller inte kommer vi antagligen aldrig att få veta. Men vi kände att vi faktiskt hade råd att offra 60 kronor för detta ändamål!