"Kvinnornas ö"  som den så fint heter, är bara 8 km lång och 1 km bred. En ganska liten ö med andra ord. När vi  kom fram bestämde vi oss för att gå till hotellet. Vi visste ungefär var det låg, så vi tog våra stora resväskor och började gå. Men oj, det blev lite fel - vi hamnade på stranden! Men va fasen tänkte vi, vi kan väl lika gärna komma in bakvägen. Tyvärr är det ju inte så bra att rulla resväskor i sand så våra stora "muskulösa"  män fick helt enkelt bära dem. Jag kan säga att jag nästintill höll på att dö av skratt. Och detsamma gällde nog de som satt på strandrestaurangen. "Stupida turistas!"

                                         

När vi väl hade checkat in åkte vi upp på rummet, sjätte våningen av sju. Vilken utsikt! Och vilken lägenhet. Varsitt sovrum, det ena med TVÅ dubbelsängar! Sen ett kök med matbord och stolar samt soffa, fåtölj, fotpall och soffbord, två badum och en jättestor balkong. Vi la oss och vilade en stund och sen blev det ut för att kolla in vad den lilla staden hade att erbjuda. Den bestod av en huvudgata med några tvärgator (liten!). På dessa låg restauranger, barer och krimskramsbutiker. Åt en jättegod lasange på en italiensk restaurang och strosade omkring lite.

De två första dagarna här på ön låg vi på Playa Norte, stranden nedanför hotellet. Plöjde böcker, drack vatten och åt glass var väl ungefär vad vi hade på dagschemat. Tredje dagen besämde vi oss för utflykt! Och gissa med vilket färdmedel? Jo, golfbil! För det är faktiskt så att här på ön består den mesta trafiken, förutom en hel del röda taxibilar och en och annan vanlig bil, av just golfbilar. På tal om färdmedel så började jag räkna efter hur många vi åkt under semestern, 12 stycken! (bil, flyg, tåg, tunnelbana, taxi, färja, cykel, minibuss, jeep, buss, båt, och golfbil) Tillbaka till utflykten. Vi bestämde oss för att köra runt hela ön för att se om vi hittade något trevlig ställe. Den västra delen av ön består till en början av fina sandstränder, sedan kommer man till ett naturreservat med väldigt fin natur och riktigt turkost vatten. Den södra udden, Punta Sur, var det klippor med mycket vind och stora vågor. Östkusten möter öppet hav, så även där var det klippigt med höga vågor. Om man räknar bort pauserna så tog det nog inte ens en timme att köra runt den lilla ön. Och vet ni va? Jag körde nästan hela östra sidan av ön! Förutom att jag höll på att backa på en liten unge vid starten så gick det bra tycker jag. Fast mina passagerare såg lite nervösa ut, trots att jag förvarnade varje farthinder (det finns väldigt många sådana här) med att skrika GUPP!

                          

Vi stannade och käkade lunch på en strand som hette Playa Lancheros. Hamnade brevid ett gäng högljudda amerikaner i våra föräldrars ålder (pappa lova att du aldrig gör en hennatatuering av en ful tjock haj med huggtänder på din vänsterarm, inte på din högerarm heller för den delen). Efter det begav vi oss ut på ännu ett varv på ön för att hitta någon mysig strand. Vi körde ner på en liten väg där det stod Playa Gaviato, men det kändes som vi hamnade i någons trädgård. Det fanns några solstolaroch det var handfull människor där. Vi bestämde oos för att kolla stranden intill. Där stod det PRIVADO. Men va fasen, inte en kotte synes till. Trodde vi. Men plötsligt tittade en liten mexicansk gubbe fram bland palmbladen och sa att han vill ha 100 pesos för solstolarna. Vi gav honom pengarna, men om han lurade oss eller inte kommer vi antagligen aldrig att få veta. Men vi kände att vi faktiskt hade råd att offra 60 kronor för detta ändamål!

                    

Vi blev verkligen positivt överraskade vid vårt första intryck av Mexico! Vi började med fyra dagar i Playa del Carmen. Där bodde vi på ett jättemysigt hotell med en lummig innergård och väldigt trevlig och hjälpsam personal. De första två dagarna spenderade vi på stranden - och ja, vi har bränt oss allihopa. Som stoppljus skulle man kunna beskriva oss. Spräckliga sådana.

På kvällarna har vi hängt på Femte Avenyn (jo, huvudgatan heter så här också) som var betydligt längre än vad vi först trodde. Det är mycket amerikanare här, men även en hel del italienare (alla har små väldigt (o)sexiga speedos på sig). Norrmän har vi också sprungit på ett par stycken. Det är konstigt egentligen hur lätt man ser varifrån folk kommer. Jag vet inte hur många gånger vi har sagt: De där måste vara svenskar! Och mycket riktigt har de varit det. Okej, norrmän i vissa fall då kanske. Men det är ju sak samma, förutom att de pratar lite konstigt.

Som sagt, Playa del Carmen var större än vad vi först trott. Och gissa om jag blev glad när jag upptäckte att de spanska kedjorna Berskha och Pull and Bear fanns längst bort på avenyn. Så, vi har alla shoppat lite (okej jag har köpt 5 t-shirtar, ett linne och 2 par skor, och det kanske är ganska mycket?). Men du Lillebror, innan du börjar hacka på mig, 2 t-shirtar är faktiskt till dig!
       

Allt är dock väldigt billigt här. Vi hade hört från många att det skulle vara dyrt, men det har vi verkligen inte upplevt. Ingen av t-shirtarna jag köpte kostade över 100 kronor. För att inte tala om maten, speciellt i mataffärerna. Vi handlade 2 överfulla ryggsäckar och säkert 5 påsar och det gick på 300 kr ungefär.

På vår tredje dag här bestämde vi oss för att åka på utflykt. Killarna var absolut tvungna att hyra en jeep. Ni skulle ha sett deras leenden när de kom och plockade upp Jenny och mig på hotellet. Som två små pojkar på julafton, mungiporna krockade över skallen på dem. Vårt i första mål var Cobá. På vägen dit var vi självklart tvungna att stanna och cabba ner biltaket. För att få den riktiga mananakänslan som Emil så fint uttrycker det. På tal om Emil så lever han fortfarande på det som hände på Abercrombie & Fitch i New York. Häromkvällen när vi gick inne i stan så gjorde han en utläggning om hur icke attraktiva alla turister vi mötte var. Han tyckte att vi var överlägset snyggast i Playa del Carmen. Jag påpekade att de kanske tyckte likadant om oss, att vi ser ut som tokar. Men då var Emil väldigt snabb med att berätta att hans skönhet, den är minsann universell. Haha. Undrar hur länge denna självförtroendekick ska sitta i?

Tillbaka till utflykten. Väl framme i Cobá valde vi att köpa en guide som gick med oss om berättade. Och det var ett väldigt bra beslut för vi fick vet massor av lilla Nicholas (som även hade ungefär 83 mayanamn som jag tyvärr inte minns). Cobá är en slags knytpunkt för olika mayasamhällen. Det var fascinerade att se hur långt de hade kommit i utvecklingen redan på den tiden. Enligt mayafolkets kalender så kommer det hända något stort den 21 december 2012. De menar att det är upp till oss själva om vi kommer gå under eller om vi får vara med i nästa era. Vi hyrde cyklar för att själva cykla bit fram till den högsta "pyramiden", och enda som man får klättra upp. 122 trappsteg och 42 meter hög. Och självklart så klättrade vi upp! Det var högt vill jag lova, men jag försökte låta bli att titta ner på vägen upp så då kändes det mest som att klättra upp för en vanlig trapp. Vägen ner var nästan svårare, men det fanns ett rep att hålla sig som tur var. 

                    

Efter Cobá bestämde vi oss för att köra till Tulum för att äta lunch. Efter att ha kört vilse några gånger så hittade vi äntligen vägen ner till stranden. Det var dock svårt att hitta parkering så vi körde vidare. Och gissa var vi hamnade? I PARADISET! Vilken underbar plats. Ja, ni ser ju själva på bilderna här under. Där åt vi god club sandwich och sedan gick vi runt på stranden och bara sög in den lugna och vackra atmosfären.

Sista dagen i Playa del Carmen spenderade vi på stranden. Vi lämnade den (återigen röda som kräftor) På eftermiddagen tog vi bussen till Cancun och därifrån båten till Isla Mujeres - där vi befinner oss just precis nu!

Sista heldagen i New york. Men även Carls och min fyraårsdag. Så när Jenny och Emil ville åka och besöka Ellis Island passade det bra för Carl och mig att umgås lite själva. Vi bestämde oss för att gå ner till Soho och strosa i butiker och titta på människor. På Dean & Deluca (ni vet där Felicity och Ben jobbade?) tog Carl en kaffe och en crumbcake (tror jag det hette) och jag tog (efter mycket velande om jag skulle välja en skål med färsk annanas eller jordgubbar) en yoghurt med müsli och bär. Den var så stor att jag inte ens orkade äta upp den.

Och sen äntligen - shopping! Åååh, jag blir som pånyttfödd bara jag får handla lite. Köpte en klänning och en tunika på Urban Outfitters (öppna i Götet snart, snälla!) en kavaj och en t-shirt på Uniqlo. Det är en japansk kedja som är grymma på basplagg. Cashmeré och ulltröjor i alla färger som finns, ligger i travar från golv till tak i butiken. Men det finns även annat fint, och allt är väldigt prisvärt. Uniqlo var faktiskt den enda affären som vi allihopa köpte någonting i. På Sephora (alla sminkintresserades paradis!) gjorde jag ett av mina bästa inköp. En parfym från Philosophy som heter Falling in love. Den luktar så gott att jag inte kan sluta lukta påd en. Jag fullkomligt ÄLSKAR den!

Sen mötte vi upp Jenny och Emil för lunch på Olive´s. Jag åt en macka som jag läst om i en blogg om New York: Roasted Shiitake Mushroom with roasted tomatoes, cress and herb ricotta on sourdough baguette - och den var så god! Olive´s är ett litet ställe och det finns inga sittplaster. Vi satt på en lång bänk utanför och tittade på kön som sträckte sig utanför, jättemysigt!

Sen traskade jag och Carl hela Bleecker Street upp till Marc Jacobs lilla prylbutik igen. Nya beställningar på armband hade anlänt hemifrån. Så Fridis - nu finns det ett till dig också! Vi gick även in på Magnolia Bakery (ni vet där Carrie och brudarna handlar sin cupcakes i SATC) och tittade på alla bakverk. Så gulligt litet konditori!

Återigen mötte vi upp J och E och började traska tillbaka mot hotellet. Carl och Emil hade köpte hockeybiljetter till matchen mellan New York Rangers och Florida Panters i Madison Square Garden. Jag tror de hade lite dåligt samvete för att de länae oss brudar i sticket, så plötsligt erbjöd de os att gå på manikyr och pedikyr. Snälla pokjar de där. Vi mottog självklart erbjudandet. Efter vi var fixade och fina (jag lyckades dock självklart mosa mitt nagellack på ungefär hälften av naglarna, innan det hade torkat) så gick vi och handlade lite smaskigt. Jag köpte återigen vårrullarna på thairestaurangen och Jenny köpte en Subwaymacka. Sen självklart lite annat gott också, trodde vi. Haha... inte visste vi att glassen med mintchoklad skulle smaka kummin! Fy fabian så äckligt. Vi tryckte ner allt i burken igen, satte den i frysen och bestämde oss för att bjuda karlarna på den när de kom hem. Som tur var hade vi köpt en stor skål färsk annanas (eftersom Jenny fick ett väldigt sug efter detta) och chips såklart, så vi klarade oss bra ändå. Så när killarna kom hem sa vi glatt att vi köpt glass till dem. Intet ont anandes la Cal upp två stora lass glass till sig och Emil. Ni skulle sett deras min när de tog första tuggan och sa: Hmm... smakar den inte lite konstigt? Haha! Sen packning och sovdags.

På förmiddagen hann vi med en sväng på stan innan vi begav oss ut till flygplatsen. Efter en timmes väntan i planet på grund av missad slottid lyfte vi äntligen. Fasten seatbeltskylten lyste hela resan och det guppade en hel del. Kanske var det för att vi ändå landade på utsatt tid (piloten körde ialltså in en timme - det måste gått asfort!) i MEXICO!