Aldrig har jag känt mina hjärtslag tydligare än nu.

Nu är det bara 3 dagar kvar. 3 dagar tills den största dagen hittills i mitt liv. Det känns helt overkligt. Ofattbart. Sen jag var liten har jag tänkt på den här dagen. Och nu är den plötsligt här. Mitt hjärta börjar rusa så fort jag bara tänker på det.  Aldrig hade jag kunnat föreställa mig hur mycket det verkligen känns. Hur det tar upp hela mig. Men ändå är det så svårt att förklara hur det känns där inuti, det är så många känslor på en gång. Det är som att jag är överfull. Skratt kan förvandlas till gråt på bara sekunder. Lycka, stress, längtan, oro, nervositet, gläjde, kärlek, rädsla, men främst av allt förväntan. Jag funderar över hur det kommer kännas när jag står där och ingångsmusiken börjar spela. Att gå igenom kyrkan och se alla nära och kära. Att stå där längst framme och avge ett livslångt löfte till den jag jag älskar mest av allt. Jag tror inte att det går att föreställa sig hur det kommer vara. Men jag längtar så mycket.

Den senaste tiden har jag inte kunnat fokusera på någonting annat än alla dessa känslor. Det har varit svårt att känna ett engagemang för något annat. Det är som att det inte får plats några andra tankar i mig. Eller så kanske jag inte tillåter mig själv att släppa in något annat. Och är det något som trycker på så blir det för mycket. Och då går jag undan. Inte för att jag inte vill vara delaktig, men för att just nu så kan jag inte. Jag behöver all min tid till att känna alla dessa känslor inför det som komma skall. Och på något sätt har jag blivit ledsen för att jag känt att vissa människor inte har förstått det. Det gör ont i mig när någon tar för givet varför jag reagerar som jag gör. För det är inte alltid som man tror. Och just nu orkar jag kanske inte ta steget att förklara. Ändå blir besvikelsen så enormt stor när människor inte ens ber mig om en förklaring.

Men nu ser jag bara framåt. Fokuserar på det som är rätt just nu. Det som behöver mitt fokus. För gör jag inte det de kommande dagarna så kommer jag aldrig att förlåta mig själv för att jag inte tog vara på de här dagarna. Dagarna innan den största dagen.

Mina läppar ler när jag tänker på hur det kommer kännas när jag slår upp mina blå på lördag morgon...

PS. Ni vet väl att ni kan läsa mer om bröllopet på http://sofieochcarl.se/ DS.


Kommentarer
Postat av: Linda Ohlsén

Kommer tänka på er. Ni får en fantastisk dag! All lycka!!!

Kram Linda...

2009-06-03 @ 10:00:01
Postat av: Sabina

Åh vad jag gillar dej lilla syssling! Om du blir nervös i kyrkan, blicka bak mot mig så ger jag dig all kraft jag kan. Eller så kanske jag till och med ger dig chirre, dirre och lerre? Hungrig kan ju även en blivande brud bli. Ses på lördag. Och du; JAG SAKNAR DIG!

2009-06-03 @ 23:23:57
Postat av: Rebecca

Älskade Sofie! Jag kan inte säga att jag förstår hur du känner för det vet jag inte. Är ju inte gift. :) Men jag kan säga att jag förstår att du har alla dessa känslor och att du vill vara ensam. Detta är ju en enormt stor dag för er!!



Jag kommer att sitta där i kyrkan och le ikapp med dig. Glad över att få dela dagen med er!



Jag kan säga att jag börjar bli lite nervös inför min poledancing! Försöker mjuka upp alla leder och även kraxrösten. :) hihi



Ser fram emot att se er gå ner mot altaret. Jag sitter där och tänker på dig!



Stora kramar



2009-06-04 @ 15:31:58
URL: http://rebeccasfood.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Vi designar gärna din blogg!
 

Trackback
RSS 2.0